Rörelser i mörkret

Förord
Det har blivit dags att publicera första delen i en ny novell, Brunnstäppa. Det är en längre novell än de som jag hittills har publicerat och ni, kära läsare, kommer att kunna följa den under ett par månader. Jag hoppas att ni följer med mig på den här längre resan in i mörkret.
Den här berättelsen skrämde mig när jag skrev den och den skrämmer mig än idag när jag läser den. Jag hoppas att den kan göra samma sak för er, kära läsare.
Låt oss gå in i mörkret.

Brunnstäppa, del 1

2007-07-24
Kära läsare
Jag vet inte hur väl du känner mig och om jag är en helt ny bekantskap för dig ska jag nu ge dig en kort sammanfattning.  

Mitt namn är Håkan Storm och jag är författare och just nu läser du mina första rader, i ett för mig nytt grepp, i min blogg. Känner du fortfarande inte igen mig behöver du inte skämmas. Jag tillhör inte en av de författare man förväntas att känna till för att ha en grundläggande allmänbildning, långt därifrån. Min läskrets är långt mycket snävare än så men den har ändå hjälpt mig från att ha skrivit på kvällar, lunchraster och semesterveckor till att skriva på heltid. Faktum är att den här färska bloggen som du läser är ett försök till nytänkande från min sida som jag inte har haft möjlighet att testa utan förmånen att skriva på heltid. Några romaner har det blivit genom åren och även en hel del noveller som har getts ut i olika antologier och som senare samlats i novellsamlingar. Du kan hitta mina verk under fliken ”tidigare utgivet” i listan till vänster. En längre sammanfattning om mig och min bakgrund är, som du nog anar vid det här laget, onödig och tråkig.  

Istället vill jag förklara vad det är för nytänkande med en blogg, det har funnits ett bra tag nu och människor från alla åldrar och samhällsskikt har testat hur det känns att skriva för publik. Så var finns då det nya med min blogg? Jag glömde att nämna det förut och för er som har hittat hit är det antagligen ingen nyhet att min litterära genre är skräck. Varför? Undrar en del. Varför skriver du om otäcka saker? Finns det inte nog med hemskheter i världen och kan du inte använda din skrivförmåga till att skriva om något vettigt istället? Kan du inte skriva om ämnen och områden som kanske kan hjälpa människor ur livskriser eller en svår sorg? På de här frågorna väljer jag att inte svara med mina egna ord utan med, en för mig betydelsefull person, Stephen Kings ord som nog måste anses vara en förebild och mästare inom genren skräck ”Varför tror du att jag har något val?”. Jag kan inte göra annat än att instämma i min läromästares ord. Berättelserna jag skriver har jag på intet sätt valt att skriva, de kommer bara. Sen kan det kanske vara så att jag är lyhörd inför just dem men vad det i såna fall beror på låter jag vara osagt. Jag har accepterat att de kommer till mig. Nog så. Tillbaks till förklaringen av vad som är nytänkande med min blogg. Jag ämnar skriva den i realtid. Det är inget nytt, säger du. Det är själva vitsen med en blogg. Visst är det så men för en författare innebär det att han eller hon öppnar upp själva skapandeprocessen och hantverket för läsaren. Ja, fortsätter du, det är säkert spännande men det är faktiskt inget nytt det heller. Även den här gången har du, kära läsare, rätt men utöver delarna ovan kommer jag att lägga till något ytterliggar. Det som du kommer att kunna läsa i bloggen framöver kommer inte att vara dikt utan verklighet. Jag ska beskriva min vardag för dig, kära läsare, som en offentlig dagbok. Med tanke på hur föga upphetsande min vardag är i vanliga fall tänker jag tillbringa min tid i ett hus, vid namn Brunnstäppa, där det sägs att det inte står rätt till. Varför krångla till det? Det är ett spökhus jag pratar om.