Brunnstäppa, del 4

2007-08-14
Det är ganska behagligt att leva här. Jag vaknar runt 07.00 och drar upp rullgardinen. Det är ovant för mig att leva så här nära naturen och samtidigt spännande. Två mornar har jag sett älgar på ängen utanför. Därefter brukar jag gå ned till köket och sätta på en kanna kaffe. Under tiden kaffet rinner ned gör jag min morgon toalett och tar en dusch. När jag är färdig har kaffet runnit ned. Oftast äter jag ett par mackor till, ibland en skål gröt. Antagligen tycker inte du, kära läsare att mina frukostvanor är särskilt intressanta men för tillfället har jag inget annat att skriva om. Sådan är verkligheten. Jag behöver även hålla ångan uppe om det inträffar något.

Datorn och det trådlösa modemet är mitt sällskap och min kontakt med omvärlden. Under frukosten surfar jag runt och läser nyheter, mina favoritbloggar och skriver ett och annat inlägg. Det är trevlig och lugn start på dagen. Efter en halvtimme börjar vänner och bekanta komma online och har jag tur är det någon av dem som har tid att chatta med mig. Tråkigt nog har alla så kallade riktiga jobb från så kallade riktiga arbetsgivare som inte tillåter extern kommunikation utan vidare. Istället sysselsätter de mina vänner och bekanta med att skicka iväg dem på viktiga kl. 8 eller 9 möten. Det kanske inte är så konstigt, i själva verket kan det vara så att jag faktiskt borde förstå att det är bra mycket viktigare att gå på ett morgonmöte och besluta om hålet i asfalten ska fyllas i eller ej och vems fel det är att hålet uppkommit än att fråga en medmänniska hur denna mår och stanna kvar tills han/hon har hunnit svara. Att inte bli obekväm och stressad över att personen svarar att det inte är något vidare. Att istället titta sin medmänniska i ögonen och kanske fråga om ni ska ta ett kopp kaffe, stanna upp en stund. Viktiga möten fyllda med viktiga personer stannar inte upp. För att det de gör, det de presterar och åstadkommer är viktigt inte minst för att det bidrar till den ekonomiska utvecklingen. Det är viktiga personer som bygger landet. Personer som minsann inte tar ut semester och lär sina barn att cykla i onödan. Personer som inte haft sjukfrånvaro på 10 år men som efter en stunds frågande medger att de haft ett antal dagar med sjuknärvaro istället. Personer som slänger ur sig ”Hur är läget” i förbifarten utan att aldrig någonsin stanna upp och vänta på ett svar. Det är tur att det finns viktiga personer i mörka kostymer som kan jobba nästan jämt och åka till Stockholm, Bryssel, Sevilla och New York. Det är tur att det finns viktiga personer som minsann kan ringa upp en och berätta att man har gjort fel och tala med sin allvarliga och långsamma röst för att ge undertryck år sin viktighet. Det är tur att det finns viktiga personer när man själv är så oerhört oviktig att man faktiskt kan med att åka ut till ett genom ryktet kallat spökhus och skriva en blogg och sen med övertygelse mena att det är en meningsfull sysselsättning.

Det här kanske verkar som ett sidospår men tanken med bloggen är att den ska beskriva min verklighet just nu och det här är min verklighet just nu. Därför är det inget sidospår även om det inte handlar om spökerier. Det går att surfa in på diverse olika svällande koncerner och läsa deras olika policys om miljö och etik. Det går att läsa om deras arbete och ansträngningar om drägliga arbetsförhållanden och mänskliga rättigheter. Det går att läsa om deras friskvårdsprogram och om hur de bidrar till en hållbarutveckling. Det går att läsa många fina ord men vad händer när det kommer till kritan?

Vad händer när ägarna säger till VD: n och koncernchefen som de har anställt att nu vill de tjäna mer pengar, det är därför de har anställt honom. Oftast är den en han mellan 45-60 år. Det är därför de betalar honom alla miljonerna så att han kan lämna familjen hemma och åka till jobbet och vara viktig. VD: n tänker sen en stund hur han ska få 900 miljoners vinst att växa till 1 miljard som är det förväntade. Att tjäna 900 miljoner när man borde har tjänat 1000 miljoner är ju nästan att gå med 100 miljoner i förlust. VD: n tänker och kommer nästkommande måndag med ett förslag. Inte ett besparingsförslag utan ett effektiviseringsförslag. Förslaget är i själva verket inte mer än en siffra, 300 miljoner. 300 miljoner mer i vinst ska koncernen gå i vinst genom att effektivisera. Det innebär att man inte ska säga upp folk vilket får många att pusta ut. Det innebär att man ska göra gemensamma inköp för att få bättre priser och det innebär att man ska nyttja kompetensen inom koncernen i högre grad. I praktiken innebär det att vissa personer sätts under en oerhörd press för att genomföra effektiviseringen. En av dessa personer kan vi kalla Kaj för att illustrera ett exempel. Kaj har mycket makt och stort ansvar. Han behöver hjälp för att klara sin del av effektiviseringen därför hyr han in konsulter, externa ska tilläggas. Kaj känner också att han behöver mellanhänder mellan sig själv och affärernas VD: ar, det är de som ska göra den fysiska effektiviseringen. Därför går han igenom den väldiga adressboken och skickar ett mail till tio personer att de är utsedda till effektivseringssamodnare för respektive affärsområde och att de ska infinna sig på det viktiga huvudkontoret det och det datumet. Samordnarna som får mailet vet inte vad de ska tro. De har redan ett jobb och effektiviseringssamordnare står inte med i deras rollbeskrivning. Deras så kallade chefer, alltså affärernas VD: ar och platschefer har inget att säga till om för Kaj sitter i koncernchefens ledningsgrupp och han har fått tillåtelse att ta de resurser han behöver för att klara effektiviseringen. De emot sin vilja utsedda samordnarna har inget val om de inte vill sluta på koncernen. Det är ingen som har frågat dem, det är ingen som har sett över deras arbetssituation. Det är ingen svår matematik att räkna ut att om de arbetar heltid och får än mer att göra av Kaj så kommer de att jobba mer än heltid. När det kommer till kritan gäller inte de mjuka värdena. När det kommer till kritan är det värdet 300 miljoner som gäller. Något som Kaj kan stoppa ned i resultatet utan att fråga någon hur han eller hon mår.

Det här var bara ett exempel men givetvis går det att fråga sig vilken hänsyn som tas till koncernens etiska policy där det står många fina ord om mänskliga rättigheter när ägarna gapar efter mer och någon t.ex Kaj ansvarar för att inköps kostnaderna ska halveras och att det lättast låter sig göras genom att köpa in produkter producerade av barn? Det är bara en fråga och jag låter det stanna där.  

Ytterdörren har för jag vet inte vilken gång i ordningen gått upp vilket ger ett korsdrag som får dörren att slå emot väggen och papper att fara åt alla håll. Jag ska försöka laga den, sätter därför punkt för den här gången.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s