Rörelser i mörkret

2007-08-14
Sitter på en solstol ute i trädgården och låter solen värma mig. Jag har börjat svettas på ryggen, något som jag i vanliga fall tycker är irriterande och obehagligt men efter att ha frusit inne i huset förut känns det som om jag inte kan bli varm nog. Var tvungen att göra något direkt efter att jag hade slutat att skriva så att jag inte blev kvar inne vid köksbordet grubblandes. Jag gick ned till sjön och sköljde av ansiktet för att få något slags perspektiv. Jag hade mobilen med mig och ringde upp min förläggare igen. Hon verkade vara road över att det var jag igen och hon undrade om jag var sällskapssjuk eller rentav kärlekskrank. Så kanske var fallet, svarade jag och bara de orden fick mig att känna mig bättre till mods. Jag bad henne att surfa till min blogg och läsa det senaste jag skrivit.
– Det börjar hända saker förstår jag.
– Ja, det verkar faktiskt så.
– Håller du i det här kommer dina läsare sitta som klistrade vid bloggen.
– Mm
– Har du fortsättningen klar för dig?
– Det är just det. Jag håller fast vid att bloggen ska gestalta min verklighet, varken mer eller mindre.
– Vad menar du?
– Att jag inte är författare i det här projektet utan bara förmedlare. Jag vet inte vad som kommer att hända.
– Men det är ju du som skriver eller hur?
– Det är en annan sak. Det du precis läste hände bara för någon timme sedan.

Här var hon tyst en kort stund. Kanske tänkte hon efter om jag var allvarlig eller inte och bedömde risken för att bli utskrattad. Kanske plockade hon bara med några papper.
– Visst Håkan. Det är klart att det hände, bloggen blir mycket bättre då.
– Du tror mig inte?
– Nu förolämpar du mig Håkan. Du vet väl att jag tar allt du skriver på största allvar. Det är därför jag handlägger skräck och science fiction. Det är därför jag handlägger dig.

Ironi. Hon var nästan alltid ironisk. Det kunde vara svårt att avgöra de gånger när hon faktiskt var seriös. Så var inte fallet nu. Samtidigt är det väl en del av hennes charm.
– Jag förstår. Det är tryggt att veta att det åtminstone finns någon som tar mig för en seriös och litterär författare. Annars är det  bara den där hopen av snobbister som förpassar mig till en pöl av sex, snusk och blod med hänvisningen att det enbart är whitetrash som vistas och läser litteraturen i den pölen.
– Det är klart att jag gör. Dessutom förstår jag inte vad det är som är fel med att vistas i den där pölen du pratar om. Se det som en swimmingpool istället, fylld med spänning, dekadens och pengar. Man kanske inte vill bada där jämt men ett dopp då och då är bara eggande.
– Det vet jag att du tycker. Att det är eggande alltså.

Någonstans där bubblade min ironi över till ett skratt.

– Du kanske vill komma ut och se hur jag har det med egna ögon? Det finns en chans att det hjälper dig att förstå att jag pratar sanning.
– Ok, nu förstår jag. Allt det här är bara ett knep för att få ut mig dit, inte sant?
– Ja
– Är inte det att utnyttja sin förläggares plikt att ta hand om sina författare?
– Jo
– Och du tror på fullaste allvar att jag går på det?
– Ja

Hon skrattade men kunde inte dölja att hon var rätt nöjd med att bli utbjuden.

– Ok jag medger att det fungerar. När vill du att jag ska komma?
– Kom när det passar dig.
– Efter jobbet då, runt sex. Ska jag ta med mig något?
– Köp med dig några köttbitar så kan vi grilla.
– Ok, syns sen då.

Jag vet inte riktigt var jag har henne men det känns som om hon kommer hit som mer än enbart i egenskap av min förläggare. Det pirrar en aning i magen, ska bli väldigt kul att hon kommer. Obehagskänslorna efter min tupplur förut känns väldigt avlägsna nu.  Några spikar på brunnslocket har krupit upp så att en av brädorna är lös. Jag ska ta och spika ned dem igen så att inte några djur går och trillar ned.