Rörelser i mörkret

När jag vaknar är det något som är fel.
Min kropp i en vinkel den inte borde vara.
Det är något med sängen, den drar mig nedåt.

Och så,
En rörelse.
En ytterst liten rörelse.
Den sänder vibrationer, genom sängens fjädrar,  tas emot av min kropp.

Det är tydligt nu.
Det sitter någon på sängkanten.
Tyngden av denne någon pressar ned sängen,  skapar en lutning som drar min kropp nedåt.
Det är det som är fel.

Jag ligger stilla,  osäker på om besökare vet att jag är vaken,  att jag är medveten om dess närvaro.
Tid förflyter.
Vi svävar runt.
Tiden verkar sakna sin innebörd,  likaså rummet.
Bara mörker som vi flyter runt i.

Jag och besökaren.

Tror att jag inbillat mig,  att jag kanske drömt.
Och så en rörelse igen.
Vibrationer
Fjädrar
Min kropp
Vetskapen om att allt är högst verkligt.

Vad händer om jag rör vid besökaren?
Vad händer om jag rör mig?
Jag rör mig inte.
Inget händer.

Ett dovt knarrande,  bördan på fjädrarna lättar, besökaren reser sig.
Min kropp lyfts uppåt,  rör mig fortfarande inte.
Är besökaren kvar i rummet?
Finns det en närvaro här?

Jag slänger benen över sängkanten,  fötterna på golvet och ställer mig upp.
Bereder mig på att stöta in i besökaren när jag går genom rummet.
Inget händer.
Jag går ut i köket och tar ett glas vatten.
Tittar ut och ser natten.
Inget mer.

Går tillbaka till sovrummet.
Sätter mig på sängkanten.
Något är fel.

Det finns ett motstånd i sängen.
Den ger inte efter som den brukar.
Den är stum.
Den är upptagen.

Det ligger redan någon i sängen.
Besökaren.

Och så jag.
På sängkanten.
Utan att röra mig.