Rörelser i mörkret

Om skapande och om att vara sökande


Svartis

Svartis

Jag halkar, slinter

Får inte fäste

Hör hur leder vrids sönder när jag faller

Känner hur det svarta och kalla möter mig när fallet är slut

Krossar mig

Blod i munnen, i ögonen

Kravlar mig uppåt och framåt

Bara för att falla igen

Slås sönder igen

Det finns ingenting åt något håll

Över mig

Natten

Under mig

Svartis



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: